Jag är jag – lite småtöntig sådär. Jag har ganska ovanliga och lite töntiga intressen. Jag spelar bridge och jag samlar på frimärken. Jag skulle bli en riktigt bra pensionär tror jag! Någon gång om året kan jag också få för mig att spela lite dator- eller tv-spel. Då handlar det i första hand om antingen The Sims (på datorn) eller Final Fantasy (på Playstation).

   

Så, nu har vi etablerat att jag är ganska töntig. Men jag gillar det. Jag tror att töntigheten främjar kreativiteten. Jag vill inbilla mig att de flesta som jobbar med något kreativt – fotografering, konst, skrivande eller vad det nu kan vara, är lite töntiga innerst inne. Ordet töntig är nog bara ett förklätt ord som EGENTLIGEN betyder kreativ själ.

   

Jag brinner för kommunikation, lärande och entreprenörskap. Kommunikation arbetar jag med dagligen och det som driver mig är sökandet efter hur man kommunicerar på bästa sätt, hur man når fram med rätt budskap till rätt personer. Det är ett ständigt sökande och en ständig utmaning i att hela tiden vilja förbättra resultat. Lärande brinner jag för åt två håll, både att lära mig själv nya saker genom att läsa böcker, grotta ner mig i Youtube-tuturials eller lyssna på kunniga människor, men också att få lära ut till andra, att få dela med mig av min egen kunskap. Intresset för entreprenörskap ligger i att lära sig mer om hur olika organisationer driver sina företag, vad som driver dem, hur de jobbar och hur de växer och utvecklar sig.

   

Jag är kostmedveten och ekonomisk. I maj 2015 anlitade jag en PT efter att helt ha gett upp på hälsan och levt alldeles för osunt under alldeles för lång tid. Idag har jag en helt annan syn på både kost och träning och vet hur jag ska ta hand om min kropp för att den ska må bra. Det är inga överdrivna eller avancerade verktyg jag använder, bara lite sunt förnuft och lite färre kanelbullar  Jag har alltid varit sparsam och väldigt medveten om pengar. Jag älskar att spara och se hur kapitalet växer, jag är alltid på jakt efter nya och smartare sätt att spara och jag har flera olika sparmål tillsammans med min sambo (som är likadan).

   

Min största drivkraft heter Jenny. När jag blev mamma förändrades mitt liv. Det säger sig självt kanske. Någon annan än jag själv blev mitt eget centrum, jag fick en ny roll och en ny mening i livet. Jag insåg att en av mina främsta uppgifter som mamma till Jenny är att vara en god förebild, och det kan jag såklart vara på olika sätt. Men framför allt kan jag vara det genom att visa henne att alltid sträva efter att nå sina drömmar, att ingenting är omöjligt om man bara ger sig sjutton på det, att det är okej om man inte är som alla andra (typ det är okej att vara tönt) och att livet blir vad man gör det till.

   

Varför är jag nyföddfotograf? Ögonblick kommer aldrig tillbaka, det inser man kanske först efter graviditeten. Eller vartefter barnen blir större. Men då är tiden redan förbi. Kanske tänker du att du ska vänta med familjefotograferingen tills barn nr två har kommit. Men vad händer om det aldrig blir något barn nummer två då? Vänta inte, tiden är NU och den är så himla värdefull med våra små underverk, så den måste vi bara bevara på något sätt! De växer så fort och de kommer aldrig vara så små som de är de allra första dagarna i livet, de kommer aldrig mer vara 1 år igen när första födelsedagen är passerad. Om du inte förevigar ögonblicket just nu, när ska du annars göra det?