Jag minns den vackra höstdagen när Debbie och Niclas fick sin graviditet förevigad i en liten dunge bland härligt höstfärgade träd och buskar. Då hade vi ingen aning om att det var just Pascal som låg där inne. För då var det full fokus på gravidbilderna.

Men när han kom ut var det ändå så himla självklart. Det har en tendens att vara det när bebisar föds. Självklart. Att det var just det här lilla knytet som hade legat och kurat där inne.

När Pascal var 9 dagar fick jag träffa honom i studion och fick äran att ta hans allra första porträtt i livet. Och vilka porträtt det blev sedan! Med samma härligt varma, jordnära hösttoner som vi hade under gravidfotograferingen. Cirkeln var sluten.